Icon
Pris: 113 - 320
Dansprogram om ikoners uppgång och fall.
Dansverk av Sidi Larbi Cherkaoui och Alan Lucien Øyen.
Ikoner. Religiösa ledare, politiker, popstjärnor, förebilder. De skapas, avbildas, dyrkas. Tills nästa regim, kultur eller trend tar över och förstör dem för att ersätta med nya. Varför gör människan så? Varför detta behov av att skapa ikoner – och krossa dem vi inte längre dyrkar?
År 2014 skapade Sidi Larbi Cherkaoui Noetic som blev en av GöteborgsOperans Danskompanis största succéer någonsin. Nu återkommer den mångfaldigt prisbelönade koreografen med ett nytt verk för danskompaniet. Denna gång medverkar även dansare från hans eget kompani, Eastman. Precis som i Noetic samarbetar Sidi Larbi Cherkaoui med skulptören Sir Antony Gormley – ett av vår tids tyngre konstnärsnamn. Ur tankarna kring att upprätta, förstöra och bevara symboler skapar de ett nytt verk där komponenter med olika etniska ursprung vävs samman till en helhet.
Vi är oerhört glada att kunna välkomna även Alan Lucien Øyen tillbaka med ett nytt verk. Säsongen 2014/2015 skapade han det suggestiva teater- och dansverket If we shadows have offended för GöteborgsOperans Danskompani. Alan Lucen Øyen, huskoreograf på Den Norske Opera & Ballett och ledare för det egna kompaniet Winter Guests, äger den ovanliga förmågan att förflytta publiken i tid och rum, till ett magiskt universum fyllt av dans som fängslar.
Lokal: Stora Scenen
Göteborgsoperan är ett operahus vid Lilla Bommen i Göteborg, på Göta älvs södra strand. Operan är byggd på Packhuskajens nordöstra ändpunkt, ungefär där Länscellfängelset en gång låg
År 1959 föreslog regissören vid Göteborgs stadsteater, Carl Johan Ström, att en ny musikteater skulle uppföras bredvid Stadsteatern på den tomt vid Götaplatsen där senare det nya Göteborgs stadsbibliotek kom att förläggas. Musikteatern skulle därigenom få närhet till Stadsteatern och Göteborgs konserthus. Ett förslag till en radikal ombyggnad av "Storan" (Stora teatern), presenterades 1962 av arkitekt Per Axel Ekholm på stadens uppdrag. Förslaget innebar att salongen utvidgades bakåt med cirka 230 nya platser och en stor tillbyggnad för scenutrymmen motsvarande Storans halva volym, projekterades i avvikande stil sydväst om teatern. Kostnaden beräknades till 19 miljoner kronor. Konserthusarkitekten Nils Einar Eriksson lade 1963 fram ett originellt förslag till utbyggnad av konserthuset med en teatersalong för 1 300 platser västerut jämte scenutrymme och en enda sidoscen. Kostnad beräknades då till 30 miljoner kronor. Förslaget som avsåg en nära knytning mellan verksamheterna, avslogs som scentekniskt för djärvt.
