Man brukar säga att, mitt hem är min borg. Väggarna som kringgärdar mig kan ge upphov till känslor av trygghet och trivsel. Men väggar stänger ju även andra ute! Tecken på rädsla inför det kända och okända. Andra kan säga, där jag lägger min hatt är mitt hem. En gränslös och generös attityd mot omvärlden, men också tecken på hänsynslöshet och egocentricitet. Rastlöshet präglar en nomad. Vår uppfattning av verkligheten bygger på våra begränsade sinnesintryck.
Man brukar säga att, mitt hem är min borg. Väggarna som kringgärdar mig kan ge upphov till känslor av trygghet och trivsel. Men väggar stänger ju även andra ute! Tecken på rädsla inför det kända och okända. Andra kan säga, där jag lägger min hatt är mitt hem. En gränslös och generös attityd mot omvärlden, men också tecken på hänsynslöshet och egocentricitet. Rastlöshet präglar en nomad. Vår uppfattning av verkligheten bygger på våra begränsade sinnesintryck. Vi måste röra oss runt i ett rum för att få en uppfattning om helheten. Hemmets alla vinklar och vrår gör en totalbild svårtillgänglig. Vem har inte kollat under sängen om det ligger en krokodil där och lurar? Vem tvekar inte att gå ner i en mörk källare? Skuggor spelar oss spratt! Omvärlden är spännande men också oroväckande. Hur ska jag lära mig att navigera i livet?
Niklas Hellberg arbetar med dessa frågor i sin utställning, Delar av ett hem. Likt en klassisk kubist som fläker upp det tre-dimensionella föremålet på en platt duk, forskar Niklas Hellberg i möjligheterna att fånga det tre-dimensionella i ett tidsperspektiv, den fjärde dimensionen.
Hemmets alla rum har han målat upp för att sedan dekonstruera dem, helt enkelt skära sönder dem, och sätta samman delarna på ett annorlunda sätt. Målningen förvandlas till ett slags skulptur. Genom att låta detta komplicerade objekt sakta röra sig runt i ett rum, och med en likaledes roterande ljuskällas ljus låta sig belysas, får man uppleva att delarna av ett hem smälter samman genom rörelsen och tidsrymden. Skuggspelet på väggarna berättar om det immateriella. Det som inte går att ta på är lika viktigt i förståelsen av tillvaron som det materiella. Som svarta hål i Vintergatan. Som orden mellan raderna eller pauserna i musiken. Ett nytt hem föds i vårt universum!
Introduktionstext till denna utställning av Curator, Bengt Adlers.