Borodinkvartetten

Sjostakovitj, vars musik framförs denna afton, var själv ofta behjälplig med råd och tips till kvartetten inför uruppförandet av flera av den store kompositörens verk. Hans sjätte stråkkvartett i G dur skrevs i augusti 1956 och i den kan läsas några av de stora händelser som påverkade kompositörens liv. I perioden mellan publicerandet av Sjostakovitjs femte stråkkvartett (1953) och den sjätte hann Stalin, som länge varit ett problem för kompositören (ibland genom ren förföljelse), dö och en ny gryning för Sovjetisk kommunism kunde anas. Tyvärr drabbade också stor sorg Sjostakovitjs familj under de här åren när först hans hustru, Nina, och sedan hans mamma dog med bara ett års mellanrum.

Från en äldre era hämtas Tjajkovskijs stråkkvartett nr 1. Verket från 1871 blev tidigt en framgång, kanske delvis på grund av draghjälp från en stor beundrare. Första gången Leo Tolstoj hörde stycket rördes han till tårar och skrev ett passionerat hyllningsbrev till kompositören. Tjajkovskij svarade den store författaren:

– Jag kan inte nog uttrycka hur hedrad och stolt jag blir över att min musik så kan göra intryck på er.

En mer okänd 1900-talstonsättare är Nikolaj Mjaskovskij. Hans var en produktiv tonsättare, 27 symfonier och 13 stråkkvartetter hann han med under sitt 69-åriga liv. Mjaskovskijs verk inleder kvällens konsert, men i kontrast till detta kan nämnas att hans kvartett nr 13 i a-moll faktiskt var det allra sista hans skrev. Stycket kom till 1949, under en tid i kompositörens liv då han visste att han var döende. Stråkkvartett nr 13 kan därför sägas fungera lite som Mjaskovskijs musikaliska testamente. Och vilket testamente!