Blå Porten är en tyst och trivsam oas, en skyddad restaurang med egen trädgård som stockholmarna lunchat i snart hundra år. Det finns en vidare historia än bara beskrivningen att restaurangen idag är placerad mellan Liljevalchs konsthall och ABBA-museet.
Under 1700-talet upphörde Djurgården att fungera som jaktpark. Men folket fortsatte att strömma ut på Djurgården och inte allra minst till Blå Porten. Många av restaurangens gäster var välbärgade, såsom riksdagsmän och grosshandlare. Rykten gick om att även präster smugglades in bakvägen, eller som man skämtsamt sa “den teologiska vägen”. Här inhämtade Carl Michael Bellman inspiration till episteln Angående slagsmålet vid balen på Blå porten. Här var det en vårdag 1851 urpremiär för Studentsången, komponerad av prins Gustaf. Och här fröjdades man över Blå portens dill- och persiljekokta abborrar.Under nästan 200 år var Blå porten ett av Stockholms mest namnkunniga värdshus. Men så, kvällen den 29 april 1869, inträffade katastrofen. Bagarstugan tog fyr, en stark vind gjorde sitt – restaurangen brann ner till grunden. I dess ställe uppfördes en grosshandlarvilla, i dag hem för Institutet för folklivsforskning.
Namnet Blå porten togs i bruk igen 1916, då en bit in på ön. I anslutning till nybyggda Liljevalchs konsthall, på Djurgårdsvägen 64, anlade superkrögaren Agnar Meurling en flott sommarrestaurang med en muromgärdad, italienskinspirerad trädgård. För att ge namnet legitimitet teglades en marinblå portal som entré i muren.