Genombrottet för Matthew E. White härom året med mästerliga debutplattan ”Big Inner” gjorde honom på rekordkort tid till ett av de stora namnen på scenen för artister som verkar inom klassiskt amerikanskt låtskrivande. De innerligt själfyllda låtarna var djupt rotade i söderns jazz, soul, rythm’n’blues, countryfunk, rock och gospel.
Genombrottet för Matthew E. White härom året med mästerliga debutplattan ”Big Inner” gjorde honom på rekordkort tid till ett av de stora namnen på scenen för artister som verkar inom klassiskt amerikanskt låtskrivande. De innerligt själfyllda låtarna var djupt rotade i söderns jazz, soul, rythm’n’blues, countryfunk, rock och gospel.
”Big Inner” blev till när Matthew E. White tillsammans med några vänner bestämde sig för att starta egna skivbolaget Spacebomb. I gammaldags tradition hade de sin egna studio, ett eget husband (bestående av bassisten Cameron Ralston, trummisen Pinson Chanselle och gitarristen Trey Pollard), samt tillgång till stråk-och blåsorkester samt en egen kör. Tanken var att kunna låta andra artister få sina inspelningar arrangerade, producerade och inspelade av husbandet och sedan få inspelningarna utgivna av samma organisation (kolla in lysande debuten från Natalie Prass inspelad av Spacebomb från tidigare i år). Inspelningarna av ”Big Inner” var tänkta att kunna demonstrera för andra hur det skulle kunna gå till, som en provkarta över Spacebombs färdigheter och visioner och plattan spelades in inom loppet av en vecka.
Det förändrade allt. Skivan tog kritiker och lyssnare med storm, albumet hyllades enormt och hamnade på årsbästalistorna världen över (Pitchfork, Uncut, Paste, Sonic och The Guardian) och under 2013 fick White &Co missionera runt på inflytelserika festivaler som SXSW, Primavera, Glastonbury och End Of The Road.
Nu är Matthew E White tillbaka med ”Fresh Blood” (släpps 11 mars), en djärv, självsäker och majestätisk uppföljare, ett album som blir den storslagna technicolorversionen av den brilljanta föregångaren. Dr John’s geniala galenskaper möter Randy Newman’s sostifikerade smarthet, Lowell George’s mustiga musikalitet möter The Band’s enorma mångfald men denne unge gentlemans vision begränsas inte vid det förflutna. I hans neo-blue-eyed-soul och spacecountryfunk hittar du stråk av allt från Primal Scream, My Morning Jacket och Lambchop där den gemensamma nämnaren är den dedikerade ambitionen och strävan efter tidlöshet och storverk. Kolla in lysande singelstänkaren ”Rock & Roll is Cold” och ödesmättade andrasingeln ”Tranquility” (en sång till tragiskt bortgångne skådespelaren Philip Seymour Hoffman).
Herr White säger själv “I’m a student and I learn from the past. That’s the vocabulary I know, but it’s important to me that we move this forward.” Redan efter två album känns Matthew E. White som en av vår tids stora kompositörer, en mans vars verk kommer följa oss genom livet.