Woody West Presenterar Robert Ellis (US)

(US) live på Oceanen, DJ’s:

Innan han signade med tidigt 2011, så hade country-låtskrivaren gjort sig ett namn i Houston, TX. Inspirerad av de country, folk och bluegrass-skivor som präglar en uppväxt i södra Texas hade han börjat spela musik runtomkring hemstaden. Han hittade ett återkommande gig på lokala spelstället “Fitzgerald’s” där han under vad som på grund av den stökigt förfriskade publiken kom att kallas ’Whiskey Wednesdays’, kunde bygga ett större och större följe. En följarskara som växte än mer efter det självutgivna debutalbumet ’The Great Rearranger’. En av de nya fansen var

Redan sommaren 2011 gavs ‘Photographs’ ut av New West, och var en blandning av akustiska folk-sånger och mer uptempo country-låtar. Albumet landade på bland annat American Songwriters Top50-lista för året. Det sedvanligt intensiva turnéranden i både USA och Europa följde innan han återvände till studion för att spela in den mer eklektiska uppföljaren ‘The Lights form the Chemical Plant’ (2014) med hjälp av producenten

. Det är också på ‘The Lights…’ man tydligare börjar höra de starka influenserna från popmusiker som , och , som Ellis tagit starka intryck av sedan barnsben.

Efter än mer turnérande och ett upplöst äktenskap så återvände Ellis till studion för att själv producera ‘Robert Ellis’. Albumet som gavs ut sommaren 2016 är både personligt utlämnande och en summering av karriären såhär långt. En av sakerna han tagit fasta på allra mest av sina låtskrivar-hjältar är att våga ta risker, att både våga göra det sofistikerade, men också det enkla. Ellis insåg tidigt att albumet skulle innehålla några otroligt personliga låtar, som t.ex ‘Elephant’ eller ‘High Road’. Så istället för att låta skivan bli en samling av samma typ av berättelser, tog han även med låtar skrivna av vänner: som t.ex. ‘How I Love You’ som skrevs av vännen Matthew Logan Vasquez (från Delta Spirit) och ‘Screw’ av Kelly Doyle, som också spelar gitarr i Ellis band.

Till sist är ändå Robert Ellis (skivan) den hittills mest rättvisande bilden av Robert Ellis (musikern), och är bitvis både analytisk, emotionell och beräknande, i nästa stund improvisatorisk och rastlös – men aldrig likgiltig eller utan passion.